01 mars 2013

Äntligen litet vår

Vi har lämnat Sverige för att slippa frosthala vägar och grå snöhögar vart man ser. Men för ett möte med våren fick man åka rätt långt....
Danmark, Tyskland och norra Frankrike - alla landskap bjöd på täckande snö och dessutom snö blandat med regn från ovan och med minus noll grader. Vi vet ju att våren kan vara oberäknelig, men hade kanske inte räknat med att få vänta på barmark ända till söder om Lyon. Dock hade vi planerat ett par trevliga stopp på vägen. Första var i Cochem vid Mosel. Här var vi varit flera gånger, men aldrig sett kullarna på detta sätt...


Andra stoppet gjorde vi i södra Champagne i en liten by som heter Colombey-les-deux-Eglises. Det var en för oss okänd by. Den valdes på grund av närheten till en champagneodlare vi ville besöka samt att här fanns ett trevligt Logis de France med 3 spisar och 3 grytor (vilket är Logis de France högsta omdöme och som brukar vara mer prisvärt än motsvarande hos Guide Michelin).

Väl framme i byn visar det sig att här bodde general de Gaulle större delen av sitt liv och därför fanns ett memorial till hans minne Charles de Gaulle Mémorial. Vi sparade detta besök till nästa gång och for istället till Urville för att provsmaka och köpa litet bubbel hos familjen Drappier. Utanför deras hus hade vinrankorna det kallt om fötterna...


Äntligen, efter flera långa kalla och mörka månader är vi nu i lilla huset i C. Här var det sig ganska likt... Vår lilla miniträdgård verkar ha klarat sig under vintern. Bambun hade ogräslikt vuxit runt 60 cm, hängbegonierna har frusit ner som de brukar, pelargonerna har överlevt och t.o.m börjat blomma om, citronen har skjutit ett par kraftiga skott liksom olivträdet. Fikonbusken är helt kal så här års så man vet som vanligt inte om den lever eller ej... Eftersom våra växter är planterade i krukor så är de mer känsliga om den languedocska vintern nu blir långvarigt kylig. Men vi har också med tiden lärt oss vad som oftast klarar sig och vad som alltid dör....
Här bakom byn är vinstockarna prydligt nedklippta och nu väntar de bara på värmen.....
Runt byn blommar en del mandelträd, men det är många mandelträd som ännu inte har slagit ut.

Mimosan verkar dock stå i full blom och man blir rent berusad av doften. 


På våra morgonpromenader uppåt berget har vi hittat jonquiller, små vilda minipåskliljor max 10 cm höga. De står där och lyser knallgult mitt i de gråbruna vissnade resterna av den vilda lavendeln som med sin blomning förgyller morgonpromenader längre fram på säsongen....



Vi är mycket ute och promenerar. När solen skiner är det mycket behagliga 10-12 grader utomhus. Men inomhus är det fortfarande svalt i vissa rum. Minimitemperaturen inomhus denna vinter var 3 grader och i ett hus med halvmetertjocka stenväggar tar det några dagar att får en dräglig inomhustemperatur. Elelement och golvvärme i all ära - tack och lov för den öppna spisen i köket! 

Jag hoppas kunna återkomma med fler vårtecken här från vårt härliga Languedoc!




3 kommentarer:

  1. Åhhh, nu blir jag riktigt otålig och vill åka ner meddetsamma men måste ge mig till tåls tre veckor till!
    12 grader i solen låter himmelskt, liksom blommande mandelträd utan snö nere vid rötterna - här har det regnat, snöat och varit solsken om vartannat idag, så njut ordentligt!

    SvaraRadera
  2. Hej Elisabeth! Jag njuter! Idag har vi haft ett fantastiskt väder, nästan 20 grader och långpromenaden blev litet svettig eftersom man inte förstod att man inte behövde jacka på. Om tre veckor kommer det vara ännu varmare och fler blommor blomma, kanske att mimosan och mandelträden har blommat över, men då kommer knallblå iris, vit trädljung och rosa timjan istället. Det finns en glädje i att längta ....

    SvaraRadera
  3. Kanske,kanske blommar några mandelträd om 3 veckor också... Blå iris är inte så fel det heller. O vad jag längtar, här är marken fortfarande hård och frusen.

    SvaraRadera